|
ThinghoodsKuvataideakatemian galleria, Kasarmikatu 44, Helsinki
15.4. - 25.4. 2011 Toisinaan kehää kiertäessä muutoksen tuntee tavallista voimakkaammin. Kun palaa takaisin alkupisteeseen, huomaa, että jokin on siirtynyt, liikahtanut aavistuksen verran paikoiltaan.
Palaan katsomaan galleriaa tarkemmin. Tyhjien seinien ympäröimänä, vesijohtojen, kaapeleiden, työkalujen ja siivousvälineiden valtakunnassa olen tuntevinani liikkeen. Odotan hetkeä, jolloin galleriatilan piilossa olevat asiat ottavat vallan. Odottava tila on täynnä voimaa. Sitä kuuntelen. Näyttelyn lähtökohtana toimii tyhjä tila ja se, ettei se todellisuudessa ole tyhjä. Olen miettinyt rakenteita, johtoja, pölyä ja ilmastoinnin huminaa. Minua kiinnostaa nämä asiat, koska ne ovat itsestään selviä ja huomion keksipisteen ulkopuolella, niin kuin niin moni muukin keskeinen asia. Näissä materiaaleissa ja ilmiöissä piilee jotakin inhimillistä ja tärkeää – niiden tapa olla olematta esillä ja niiden hidas, melkein huomaamaton aika. Näyttelyn teokset ovat eräänlaisia muotokuvia vaatimattomuuden voimasta: siitä mitä tapahtuu materiaalille, kun se päästetään vapaaksi funktiostaan, ja mitä tyhjällä tilalla voisi olla sanottavaa, jos sitä kuuntelisi. Ibland är det först när man omedvetet går i cirklar, som man inser vad rörelse är. Sekunden innan man känner igen sig är allting främmande, nytt. Det är först då man märker att rummet är i ständig rörelse. Det glider obemärkt av och an, över gränserna för det självklara och grundmurade.
Jag återvände till det tomma galleriet, ställde mig där och lyssnade. Jag lyssnade på de tomma väggarna, elledningarna, vattenrören, det svårsorterade skräpet på golvet, verktygen, dammet. På människorna som dök upp och försvann utanför fönstret. Stämningen i ett väntande rum är stark och underlig, det är stilla men samtidigt i rörelse. Tomheten brusar av möjligheter, man kan höra potential puttrar under den vita målfärgen. Utställningen Thinghoods utgår från det tomma rummet och från att det inte är tomt. Det är fullt av byggnadsmaterial, olika sorters ledningar och mekaniska strukturer, samt allt som flyter omkring i luften och samlas på golvet. Dessa material intresserar mig eftersom de är självklara och lätta att förbise, liksom så mycket annat viktigt. Deras sätt att vara utan att synas och deras meditativa, knappt kännbara tid talar om djupt mänskliga ämnen – på ett poetiskt men okonstlat sätt. Dessa verk är porträtt av potential, av vad material kan vara utöver sina sedvanliga funktioner och vad man kan lära sig av att lyssna på tomma rum. Kiitos, tack: Reka Kaapeli
|
Works |
Shows |
|